Ännu mera snö

Snön bara fortsätter att falla och falla och falla... http://www.arvidsjaur.se/sve/kommun/naringsliv-utveckling/info/ovrigt/Toksnoar071109.asp


Nu har vi fått hjälp att skrapa gårdsplanen av en av alla dessa fantastiska glommersbor, David som går under täcknamnet "potatisodlarn". Han kommer när det behövs, annars är det bara att ringa. Snön har han lagt i en hög mot trädgårn till, där vi planerar att göra snöfigurer.

Förra säsongen gjorde Maja och Pia en 1700-talsdam med krinolin, som de prydde med stora plastpärlor. Maja döpte henne till Marie-Antoinette och mycket riktigt, morgonen efter hade huvudet ramlat av och låg vid sidan av. Lite makabert, helt i vår stil.

Varje dag den här veckan har det snöat, till glädje för oss. Praktiskt taget varje dag har vi varit ute i skidspåret som går in i skogen. Det har varit bra glid och vi har inte fallit en enda gång. Skidåkning är en fantastisk syssla om man vill prata också, har vi märkt. Hittills har vi bara mött en annan skidåkare, en av våra grannar som tittade på oss och undrade om det var vår säsongspremiär. Jag beslutade mig för att tolka det välvilligt.

Oro råder över propåerna från Vägverket att de ska dra in på väghållningen i samband med snöfall. Först sex timmar efter att snön slutat att falla kommer de att skrapa, berättade Aktuellt. Och redan tidigare har de ersatt tidigare års reflexpinnar, som varit en trygghet vid mörkerkörning med skogspinnar utan någon som helst markering.

Samma dag som nyheten kom inträffade två olyckor i Abborrträsk med personskador som följd. Får se om Vägverket drar några slutsatser. Räcker det inte med att antalet kollisioner med vilt i Arvidsjaur har stigit?

I början av veckan strejkade värmepannan för första gången, delvis på grund av våra ofullständiga kunskaper. När den bara går och går, så är det inget problem men när bricketterna blir spån som inte förbränns utan bara går rakt igenom, så är det inte kul längre. Men då ringer man en elektriker som heter Thommy Öhlund och så fixar det sig också till slut, efter lite hårklieri. Och på köpet fick vi en liten extrakurs om alla rattar och reglage som vi inte vågat röra förut.

Veckans höjdare för min del var mötet med Thorbjörn Holmström, Storälgens "pappa". (Se http://www.storalgen.se/). Är man frilansjournalist och bor i Glommers inom synhåll för en av Sveriges, när den väl blir av, mest fantastiska skapelser, så måste man ju faktiskt hänga på. Få se vart den kontakten leder.

Fars Dag har firats i lugnets tecken med Frödinge Schwarzwaldstårta, kaffe, julmust (den första flaska julmust jag får syn på måste helt enkelt inköpas), receptsökeri efter saffranssemlor som ska serveras på skyltsöndagen den första advent samt plockning av en orrhonevinge, som Pia fick av en jägare i trakten. Vad fjädrarna ska användas till vet hon inte men de är granna.

För alla er som undrat: Den bortrövade glassgubben har ersatts av en tvilling. Allt börjar återgå till det normala.

/Sköt om er var ni än finns.