Björnar och jojk

Tur att vi inte flyttade till Glommers för att få lugn och ro.

Det hade varit dömt att misslyckas.

Jobbmässigt, för Mats, har veckan inneburit två resor tur och retur Umeå, ett avstånd på 23 mil enkel resa. Jag har gjort det till en sport att pricka in restiden, så att jag kommer till målet med cirka tjugo minuter till godo. Hittills har det fungerat, oavsett om jag kört till Överkalix, cirka fem timmars körväg bort, Piteå eller Glommers.

(Däremot har det hängt på gärsgårn ett par gånger att komma i tid innan affären tvärs över gatan stänger...)

I Umeå har jag träffat en doktor i jojk och en doktor som undersökt vilket genomslag läroplanen för förskolan egentligen fått. Dessutom har jag besökt ett mycket annorlunda operaprojekt, som jag hoppas kunna berätta mer om senare.

Maja har börjat animationerna på en ny film som verkar kunna bli hur rolig som helst. Det är skojigt att gå i skogen och diskutera dramaturgi, lustiga dialoger och förtrollade sagodjur. Gå in på http://www.sukeile.deviantart.com/ förresten, så kan ni följa en del av utvecklingen.

Häromkvällen for vi alla till Arvidsjaur tillsammans med vännen Ocki, där naturfilmaren Bo Kristiansson visade film på björnar - vita från Svalbard och bruna från ett gömsle i Finland. Mycket intressant, precis som 1989 när vi hörde honom förra gången, då på hotellet i jämtländska Köja.

Och precis som så många andra vi mött hade han en avspänd syn på brunbjörnen som under normala omständigheter bara är nyfiken. Det är bara att ligga lugnt kvar i tältet medan nalle nosar runt omkring och kollar läget. Annat är det med isbjörnen, som ska ses som den mördare han är, även av mänskligt villebråd om tillfälle gives.

I helgen har vi satsat på kanelbullens tecken i serveringen, vilket har varit uppskattat av dem som kom. Det är något mystiskt med svenskarnas dyrkan av kanelbullen. Att det anses ha potensfrämjande effekt kan väl inte vara hela hemligheten?!

Just nu gläds vi åt åtminstone två ekorrar, som vi döpt till Bonnie och Clyde, som stjäl fågelmat, hängande upp och ner i baktassarna, ur frönbollarna i häggen. Pia har klätt in en påse i hönsnät för att hindra dem från att göra som de brukar: bita av nättråden, få innehållet att rasa ner på backen och sen smita därifrån med hela bollen. Nu tvingas de ta ett frö i taget under fantastiska akrobattrick, mycket värre än Cirkus Cirkör. Det lovar gott på underhållningsfronten.

Och under golvet i arbetsrummet har vi hört små tasskrafs idag. Vi blir snart ett med naturen.
Nästa vecka bär det av till Arvidsjaur och skaffar ultraljudsutrustning.

Nästa helg bär det av till Stockholm för att hjälpa Rasmus att flytta till Vällingby. Själv åker han till Linköping för att uppträda på en folkmusikfestival med sitt band Garizim, så att jag får städa i fred http://profile.myspace.com/index.cfm?fuseaction=user.viewprofile&friendid=156444124
Det kallas för bra timing, eller hur?

PS: För övrigt vill vi puffa för Gathania i Idol. Som av en händelse är hon systerdotter till en av Pias forna arbetskompisar från eftermiddagshemmet i Spånga och dessutom har Gathania själv vikarierat på Solhemmet. Sämre skäl finns väl att rösta på henne.
Men är hon en bra Idol? Det får ni faktiskt avgöra själva!