Hej från Hej

Idag har vi varit i Hej!
Vi hade tänkt köra igenom Snipp, Snapp, Snorum och Basalorum också men det hann bli mörkt.

Allvarligt talat - Hej finns liksom de andra byarna, ett par mil från oss på andra sidan Västerbottengränsen. Döpta av en lantmätare med humor, enligt historien, i början av förra seklet. Men man ska inte ropa Hej, innan man hoppat över bäcken - eller Byskeälven, i det här fallet. Nu är det visst bara Hej och Basalorum som är bebodda, de andra - om jag fattat rätt - har hunnit "ruineras".

Men i Hej finns en heltrevlig loppis (0916-31000 eller 070-2970663) som bara inte får missas om ni har vägarna förbi.

Drivs av Monica och Torbjörn, som trotsat den "det går aldrig"-anda som lär finnas på vissa platser och övertog ett före detta sommarställe med många uthus och förvandlade det till ett härligt loppis som 1) hade en lampa med precis samma sorts glaskupor som några av oss närstående barn en gång för länge sedan var med om att klirra och 2) hade snöskor - något som Maja pratat lyriskt om sedan innan vi flyttade hit.

Så nu fruktar vi inget, kärvar det till sig så kan Maja alltid pulsa över till Finnbergs och proviantera.

Torbjörn och Monica blev eld och lågor när de insåg att vi har samma tankar som de har och föreslog att vi och liknande småställen skulle bilda ett nätverk för att stötta och kanske ge reklam åt varandra. Får se hur det kan utvecklas.

Idag, lördag, sålde vi massor av fika, glass och hantverk i butiken, bästa resultatet sen vi startade för en dryg månad sedan. Det är alltid samma märkliga känsla när någon gillar och dessutom betalar för det man hållit på att knåpa med!

Idag hände det igen - två fikakunder i butiken, en bofast och en Glommersbo i förskingringen, kom på att de var släkt på långt håll. I femte led eller något sånt! Att vi behövde flytta hit för att något sådant skulle inträffa.

Strax efter kom ett par från Arjeplog som egentligen var på väg till Turkiet men beslöt att ta en omväg till oss först. Vi, som funderar på att fara över till Norge, passade självklart på att be om adressen, Arvidsjaur blir lagom mellanstopp på vägen. Det är suveränt att ha ett fik på många sätt!

Vi har lite återkommande gäster också. Socialdemokraterna i Glommers har förlagt sina kvällsmöten hos oss och pensionärsföreningen funderar också på att "slå till". Vi har bara åtta sittplatser än så länge i fikadelen, så det är lagom med mindre sällskap.

Maja jobbar med en jätterolig animation, där en del av rösterna ska göras av Deviant Art-kompisar i USA och Europa, via Internet (+ de flesta i hennes familj). Det blir häftigt.

Pia har planterat vårlök och planerar för julmarknad på samma gång. Fast först ska vi ha kanelbullsfrossa den 6 oktober, två dagar efter Kanelbullens Dag.

Vår första vernissage närmar sig. Den 20 oktober ska kommundirektören inviga "Tankar", med Uta Franssons fotografier och mina texter. Det är mycket som ska göras - annonser, affischer, press som ska kontaktas och så vidare. Mycket spännande och tiden går mycket fortare än man vill.

Annars då? Alla Majas IKEA-möbler - en köks-ö, soffa, bäddsoffa etc -är framgångsrikt monterade, till stor del av Maja själv och hon har fått det riktigt mysigt i sin lägenhet.

Temperaturen är nere långt under noll på nätterna och nu lär norrskenet ha börjat fladdra med draperierna. Vi har sett ripa och tjäder men missade björnen som bara var drygt 100 meter från oss häromkvällen. Dottern till en grannkvinna hade fått tvärbromsa för ett tag sedan när en björnhona med ungar strosade över vägen för ett tag sedan.

Och vi börjar sakta fatta att vi kommer att bo här för resten av våra liv - och att det är underbart!

I fortsättningen blir det helgrapporter. Det händer helt enkelt för mycket för att hinna skriva varje dag. Senast söndag kväll är det "pressläggning"

Nu ska vi ut och spana efter norrsken!

Frukost i Glommers, lunch i Finland

Två dagars händelser att ta igen på bloggen.
Eller rättare sagt drygt två. I söndags kväll var vi ju på Arvidsjaurs konstförenings höstvernissage på Brittgården.
Det visade sig vara en trevlig samling entusiastiska amatörer som spände över alla områden - från enormt vackra glasfat och renfotografier till träskulpturer av liggande hundar och väggbonader i lappteknik, från collage till vallmoakvareller, från en olja med den lustiga titeln "Vad gör du gosse?"till Majas tovade pappagubbe i en korgstol med en kanin i knät och Pias knypplade guldvingefjäril.
Extra kul var Allan Grimms foton med motiv ur Grimms sagor.
Vi bestämde oss att gå med i föreningen - naturligtvis.
I förrgår kom vi så iväg till Haparanda, nära 30 mil bort. Maja behövde bland annat en soffa och en bäddsoffa och närmaste IKEA ligger ju i Haparanda, så vad gör man? Färden gick förbi Piteå, Luleå och Kalix innan vi kom fram, cirka fyra timmar efter start.
Lunchen åt vi i Torneå på andra sidan gränsen, på en bensinmacksrestaurang som heter Neste. Det blev lax till Pia, kyckling till Ingalill och Maja och jag delade på en gigantisk familjepizza som vi blev mätta av att bara titta på.
Maja tyckte det var kul att kunna säga att "jag åt frukost i Glommers och lunch i Finland" och vi fantiserade om att ta en sväng genom Norge på hemvägen för kvällsmackan men det blev inget av.
Istället tog vi en mjukglass innan vi drog hemåt igen via en jättestor gigantisk godisaffär i Norrfjärden med över 1000 sorter. Det blev dyrt.
Gårdagen ägnades delvis åt att sätta upp Majas läckra oranga sjöhästlampa, montera kontorsstolar och en "köks-ö" på hjul, mycket praktiskt - den senare monterade jag och Maja medan Pia var i vävstugan.
Allt gick bra, till stor del tack vare IKEAs nästan övertydliga manual som inte bara visade vilka skruvar man skulle använda utan också vilka man inte skulle använda.
Men hur sjutton de hade tänkt att vi skulle få dit hjulen utan grovt inslag av våld, det förstår jag inte. Nu står ön där i alla fall och de värsta svordomarna över IKEA har osat klart.
Idag kommer soffan och bäddsoffan ...

Tremänningar och historia

Idag var det en bra söndag med entusiastiska kunder i Klockljungs Hage. En del kom ända från Norsjö men med rötterna i Glommers och var avlägset släktingar med andra som hade varit där strax före.

Det är så häftigt med alla dessa människor som på något sätt antingen verkar vara barndomskamrater eller släktingar med varandra. Där, i Stockholm, var det nog att hålla reda på sysslingar och kusiner. Men här är det vanligt att man är tremänning. Och för alla som inte vet vad det är säger nätlexikonet Wikipedia följande - och för säkerhets skull tar jag med några led till:

Tremänning (fsv. Þræmænningr), dial., släkting i tredje led, alltså barn till kusiner och deras inbördes relation. Samma släktskapsförhållande som nästkusin etc.

"Andrakusin" är samma som tremänning, används i främst Tornedalen. Vidare används även "tredjekusin" i nästa led och "förstakusin" för kusin i första led.


Tremänningarnas barn blir fyrmänningar.

Fyrmänningarnas barn blir femmänningar och nu börjar det bli svårt att hålla ordning på släkten.

"Och nu börjar det bli svårt att hålla ordning på..." Jojo.

För några månader träffade jag förresten grannens syster som var på besök. Systern, som hette Eivor, var uppväxt i Grundträsk men bodde nu i Stockholm.

Efter lite kringprat, då hon bland annat nämnde att hon var rektor och jag sa "Vilket sammanträffande, jag skriver ju i en tidning för rektorer!", så kom vi på att jag faktiskt hade intervjuat henne för bra många år sedan i en artikel som handlade om mentorskap! Fast då jobbade hon i Sundbyberg - för övrigt ganska nära den plats, där jag bodde mina första sju år!

Och i går kom en kvinna och fikade som visade sig vara mamma till den fotograf som jag anlitade för mitt allra första reportage som fast anställd journalist 1987! Ingenting förvånar.

Så är det med Glommersträsk - det är som världens centrum! Fler exempel för att bevisa denna tes kommer.

Nu till dagens historielektion om Glommers genom tiderna, del 2, hämtad från den oumbärliga webbsidan http://www.glommers.se/ och sammanställd av Tomas Johansson:

1824 Det s.k. arsenikmordet i Glommersträsk (vi kommer säkert att återkomma till denna bygdens mörkaste hemlighet
1828 Byn får Gästgiveri som bedrivs fram till år 1933.
1830 Båda träsken dikades ut och man fick 83 ha ängsmark. Nu är ungefär 100 personer bosatta i byn.
1840 Byns första såg och kvarn i Glommersbäcken togs i drift.
1843 Första året man bedrev skolundervisning i Hängengården.
1851 Det ordnades fast Folkskola i byn.
1866 Folkskolan har 25 elever och Missionsskolan 20-30 barn.
1866-68 Storsvag åren. Nödår då skördarna slog fel och man tvingades äta allt som gick att äta tex. barkbröd. 1867 var absolut värsta året.
1870 Skogsavverkningarna tog fart.
1871Läraren J P Högberg startade poststation med ordnad postgång i byn.
1877 En vattendriven såg byggdes i Petikån. Togs i drift året efter.
1881 En kvarn byggdes i anslutning till sågen.
1882 Först nu blev vägen till Arvidsjaur färdigbyggd.
1889 Det är nu 53 bostadshus i byn.
1890 Laga skifte. Stambanan drogs förbi Jörn.
1891 Glommersträsk kapell invigdes. (uppfördes i nuvarande Minneslunden)
1891-96 Militärvägen mellan Boden och Östersund drogs förbi byn.
1893 En spånhyvel byggdes i Petikån.
1895 Första folkskolan byggdes. Den hade 3 klassrum, kapprum, korridor och en mindre lägenhet på vardera gaveln.


Egentligen borde vi ha berättat om konstföreningens höstvernissage, också, där Pia hade med en knypplad fjäril och Maja en tovad pappadocka - men det tar vi imorgon.

Mjukkakor och troll

Dagen började suveränt bra.

Vid vägen ner mot bagarstugan satt en skylt att det var mjukkakebak på gång. Det var bara att hämta en hundring och gå ner och skaffa fyra påsar med mjukkakor, ett mellanting av tunnbröd och hönökaka eller hur man nu ska beskriva det. Jättegott och lagom hårt gräddat.

Snart måste vi helt enkelt boka bagarstugan. Bara man håller med egen ved, så lär det inte kosta något och jag har gjort upp med grannen att baka limpor åt henne mot lite vedklabbar. Bra byte, tycker jag,

Det egna morgonbaket till serveringen Klockljungs Hage gick inte lika bra. Häromdagen gjorde jag en läcker sockerkaka med kanel i och mandelflagor ovanpå och nu skulle jag göra om samma sak. Men den här gången fick formarna stå inne lite för länge och den mandel som skulle vara rostat fick snarare en touch av sot.

Fick därför tänka om snabbt och hastigt baka en sats med Odenbullar istället med kaffegrädde i degvätskan och en blandning av kardemumma och mandelmassa i fyllningen. Mycket gott!

Det tyckte också Åke Edström, dokumentärfilmaren som jag berättat om i ett tidigare inlägg. http://hem.passagen.se/filmdok/

Han kom till vår servering tillsammans med två systrar som hade bott i Hängengården, långt innan den blev hembygdsgård. Där hade de gått runt och berättat inför kameran i flera timmar om hur livet hade varit där förr.

Och de fortsatte att berätta när de kom till Klockljungs Hage. Bland annat berättade de om karlar i trakten med guldringar i öronen som de trodde var troll, när de var små. Och om knotiga gummor med minst lika knotiga fötter, som säkert också var troll.

Åke fortsatte att fråga dem om olika personligheter i trakten, bland annat om namnet på mannen som hjälpte till att tröska i trakten. Tröskan drevs med elektricitet och strömmen togs ner direkt från ledningen med hjälp av några sladdar. Det här var långt före all elsäkerhet.

Åke berättade också om att han intervjuat Sixten M, som är pappa till en av våra tidigare grannar i Bromsten och som också vuxit upp i Hängengården, fast i bagarstugan och inte samtidigt som systrarna. En och en halv timmas intervju hade han med Sixten och fem och en halv timme med hans bror Göran som var hembygdsforskare av rang.

Det är fantastiskt med alla dessa hängivna kulturbärare!

Nu ska vi ut och njuta av en stor och röd måne, samtidigt som vi går kvällspasset med hundarna.

Men visst är det konstigt: varför blir månar aldrig lika vackra på bild som de är i verkligheten?

Min Citroen är fantastisk

Det blev inget Haparanda. Meteorologerna lovade moln och regnskurar, mer ju längre norrut man kom. Så vi valde att stanna hemma och hålla butiken öppen - till glädje för de fikakunder som kom. Dessutom fick Pia sälja några virkade fjärilar som håller kvar sommaren, lite längre.

Vi siktar på Haparanda på måndag istället, så att Maja kan få de där sofforna som hon längtar efter.

Pia funderar på att starta stickkvällar en gång i veckan i Klockljungs Hage. Kanske onsdagar, för då ska jag öva med kyrkokören, som Pia anmälde mig till. Det känns lite konstigt för mig som inte är med i Svenska kyrkan, att börja sjunga hymner igen - men visst ser jag emot adventsgudstjänsten, det är bara att erkänna.

Skogspromenaden var lika vackert höstlig som vanligt. Hundarna höll på att få nackspärr av att hela tiden bevaka Pias jackficka, där hon brukar ha hundgodis. Fast idag var det Maja som var matförvaltare och hon höll inne med godiset tills sista raksträckan, nära bagarstugan. Hundarna var jättelyckliga men vi måste nästan lägga godiset framför nosen på dem, så skumögda börjar de bli.

Och de är fortfarande lika barnsligt glada när Maja leker med dem. Mildas roligaste lek är när Maja smyger bakifrån och klappad Milda på ryggen, magen eller ändan. Det är skönt med lättroade varelser. (Men det funkar inte lika bra på människor, säger de som prövat.)

Det känns också lugnare att gå i skogen, sedan vi läst att en björn vanligen märker av människor långt innan människor sett björnen - och ger sig därifrån. Står en björn på bakbenen, så är det för att den är nyfiken och vill ha bättre utsikt, inget annat.

Bra att veta, Linnéa, eller hur? När din Björn står på bakbenen, så är det bara för att han är nyfiken!

Javisst, ja - den fantastiska Citroenen. Jo, vi blev av med vårt bensintankslock vid något tillfälle och därför bad vi ägarinnan till Forsgrens AB i Abborrträsk där vi köpt bilen att droppa ett bensinlock i brevlådan. Vilket hon hade gjort på hemvägen idag, eftersom hon bor i Glommers (Forsgrens AB är Guds gåva till alla Citroenägare i trakten - rekommenderas verkligen).


Men när vi skulle öppna luckan till tanken, så gick den inte att öppna. Både Pia och jag försökte länge - med både lock, pock och våld förstärkta med en skruvmejsel - att öppna luckan. Men den satt fast. Ända tills jag öppnade dörren för att hämta instruktionsboken - då gick luckan upp hur lätt som helst! För att öppna den måste man helt enkelt ha upplåst bil.


SMART! Och snopet, alla tjuvtankare. Don´t mess with my Citroen!

Pinnar och porträtt

Gårdagens blogginlägg behöver kompletteras. När vi hade skrivit klart igår, så gick vi ut med hundarna, omkring kl 22.

Det var precis lika stjärnklart som den allra första kväll vi sov över i huset för 10 månader sedan. Vi gick ner mot Glommersträsket, där belysningen inte störde och bara sögs in i himlen av alla stjärnor eller om de var på väg mot oss. Tusentals stjärnor som vi aldrig sett förr, många lågt ner på himlen som aldrig syntes i Stockholm på grund av allt störande ljus.

Och så det svaga diset från Vintergatan, just som en "Milky way" som det så träffande heter på engelska. Himmelskt vackert - i ordets verkliga betydelse. Nu väntar vi bara på norrskenet!

Maten åt vi ute, det blev grillad korv på gårdplanen. En snabblunch på grund av kylan men mycket gott. Vi kan göra om det hela hösten och vintern om vi har lust.

På kvällen gick vi till ABF på teaterlek som siktar fram mot någon form av uppförande nästa år.

Det blev mycket kul, trots att vi inte var så många. Vi lekte allt från dirigering och att styra varandra med hjälp av blompinnar mellan fingertopparna till att rita av varandra utan att titta på papperet (jag fick glasögonen utanför ansiktet och Maja fick ett rejält överbett med tänderna strax under näsan ovanför överläppen).

Därefter skulle vi välja ut varsin bild, bestämma om det var en man eller kvinna, namn, yrke, civilstånd, vad han/hon var rädd för och tyckte bäst om. Det blev ganska intressanta livsöden, av bara några streck på ett papper. Ett utmärkt sätt för att mejsla fram en karaktär.

Vi älskar Glommers! Men imorgon åker vi till Haparanda!

Det trodde jag aldrig om mig själv

Även om vi bor på landet, så är vi inte lantbrukare, så LRF hade inget för sitt värvningsförsök häromdagen.

Men husägare är vi ju - faktiskt, det är svårt att bestrida. Och även om huset kanske är mer en liten herrgård än en villa, så har vi bestämt oss för att gå med i Villaägarnas Riksförbund. Vem hade kunnat tro det för ett år sedan.

(För ett år sen hade vi ju inte ens varit här, för sjutton! Ettårsdagen av vårt första besök - då vi blev kollektivt kära på en gång vi steg in i hallen - inträffar inte förrän den 14 oktober.)

Idag var vi nämligen på ett informationsmöte om solpaneler som VR hade i Arvidsjaur. Vi har faktiskt funderat på solvärme ett längre tag som komplement till brikettpannan och nu fick vi chansen att göra något åt det. Det var riktigt bra information och vi såg möjlighet till stora besparingar, för hittills har vi kompletterat med el, och det är ju inte särskilt bra för någon eller något.

Så nu blir det en studiecirkel, möjligen i vårt hus, och hjälp till självhjälp att installera solpaneler på taket. Undrar vad gamle Abraham Landstedt, som byggde huset 1898, skulle tyckt om det. Ännu har för övrigt vare sig han eller någon annan husägare visat sig, så drömmen om ett eget husspöke har inte infriats - ännu.

Före mötet med VR, så var Pia och jag på turistbyrån och talade med turistchefen om möjligt stöd för att komma ut "på marknaden" med vår butik Klockljungs Hage. Det verkar ganska lovande, kommunen har en broschyr som uppdateras både i verkligheten och på webben där även näringsställen finns förtecknade.

Även om det kanske inte främst är näringen i toscakaka och wienerbröd som kommer att dra kunder till oss, så kommer vi i alla fall att finnas med där. Dessutom ska vi bli kallade till turistchefens frukostmöten, där den lokala turistbranschen träffas för att diskutera hur Arvidsjaur ska locka fler besökare. Det ska bli intressant.

Hem var det mörkerkörning. Inga djur på vägen, gudskelov. Vägarna är torra och snöfria. Men i förrgår var det annorlunda och fortfarande fanns det rester kvar av snögubbar och andra snöskulpturer på gräsmattorna i Arvidsjaur.


För i måndags såg det nämligen ut så här:

http://www.arvidsjaur.se/sve/kommun/naringsliv-utveckling/info/ovrigt/SnowArvidsjaur070917.asp

Grannen har sagt att vintern brukar knacka på tre gånger, innan snön ligger kvar. Två gånger kvar alltså.

Vi hörs!/MPM , dvs Mats, Pia och Maja

Dumma Fredrik och Annika!

Idag blev det inte så mycket tid för bloggskrivning:

Först gjorde Fredrik Reinfeldt och Annika Lantz att jag hamnade i Piteå istället för i Glommers när jag hade varit på reportage i Umeå. Fråga inget, ni kommer ialla fall inte att förstå!

Sen ringde en kompis och berättade en självupplevd historia som jag gärna fick berätta på bloggen ("fast säg inte att det var jag som sa det"). Jag avstår men uppmanar starkt Arlanda Express att göra det enklare att förstå hur man låser dörren till toaletten.

Därefter var Maja och jag nere i pannrummet och eldade briketter och fantiserade om hur eldarna på Atlantångarna hade haft det.

Och så var det dags för nypremiären av Desperate Housewifes.

Men snön har i alla fall smält, temperaturen har stigit till sexton grader från gårdagens nära noll-upplevelse och grodorna på skogsstigen är extremt slöa och måste bäras bort för att inte bli krossade av alla framrusande älgar och björnar.

Så mycket mer har jag inte ork att skriva i kväll. Tills vidare kan ni istället se på en länk till en av alla dessa fantastiska kulturbärare med rötterna i Glommersträsk, nämligen dokumentärfilmaren Åke Edström, en mycket välkommen gäst i Klockljungs Hage http://hem.passagen.se/filmdok/.

Jag lär få anledning att återkomma till honom.

Sov gott!/

jourhavande bloggskrivare Mats

Den första snön har kommit!

För tre veckor sedan badade Pia och Maja i ett litet träsk i närheten (nästan alla sjöar kallas ju träsk häruppe).

Och i dag, när vi gick i skogen för att fotografera bäckar, pölar och annat vatten, så förvandlades regnet plötsligt till snö! Temperaturen hade krupit ner till strax över noll utan att vi hade märkt det. Maja blev jätteglad - som hon alltid blir åt den första snön - och började fundera på vem av sina gamla kompisar söderut som hon skulle sukta.

Fast kusin Kajsa verkade inte särskilt imponerad åt mobilbilden hon fick på Majas snöiga vante. Och en mailkompis skrev helt kort: "Usch, vinter!"

Nåväl, chokladen och vispgrädden tillsammans med en skiva nybakad schweizisk limpa satt i alla fall fint! Det lär bli många sådana i vinter.

Nu är gräsmattan vit av ett tunt täcke.

Fast till i morgon hoppas jag att snön gett upp för då ska jag bila till Umeå och göra reportage i en skola. Det handlar om dans, själva reportaget är hemligt tills det är publicerat, men det lär bli roligt att göra.

Något annat roligt, då?

Kanske att någon försökte värva Pia till LRF, bor man i Glommersträsk så räknas man som lantbrukare.

Och att kommundirektören, Barbro Ternert, har sagt ja till att inviga den allra första utställningen i vårt minigalleri i Klockljungs Hage. Det är Gällivarefotografen Uta Fransson som ställer ut "Tankar" med bilder från Lappland och mina haikuinspirerade texter (så passande, eller hur?)

Mer om den utställningen blir det senare på bloggen, tills vidare kan ni titta på Utas vackra bilder på http://www.lapplandfoto.se/ Själva vernissagen blir i alla fall den 20 oktober kl 12-16, om ni har vägarna förbi och ingenting annat ändras. Kom gärna förbi - 90 mil mer eller mindre är väl ingenting!

Nu ska vi titta på bröllopsbilder från när Majas syster Linnéa och hennes Björn gifte sig i Slottsskogen i Göteborg den 1 september. Vi var många fotografer och det här är bilder som Linnéas mamma Katinka har tagit. När vi lärt oss hur man lägger in bilder i den här bloggen, så har vi mycket att ta igen.

Vi hörs - eller syns, i alla fall!

Lite Glommershistoria del 1

Livet är inte bara nöjen. Nu, kära vänner, ska ni lära er något – nämligen delar av Glommersträsks ärorika historia!

1757 kom den allra första nybyggaren, Per Israelsson Käck, till det som skulle bli Glommersträsk.

Med andra ord firade vi 250 årsjubileum i år och det rejält. Biblioteket har arrangerat ett antal Käcks café, där allt från den anrika Kläppteatern till bygderådet och skoterföreningen har presenterat sig.
På vår fantastiska hembygdsgård, Hängengården -
se http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=70149&arkiv=False liksom http://www.hembygd.se/index.asp?DocID=3967 - firades också jubiléet med en rejäl hembygdsfest, där bland annat vi stod och sålde hantverk – se också
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=71675&arkiv=False&city=2

Och därmed glider vi liksom naturligt in på dagens lektion om Glommers på 1700-talet, hämtat från www.glommers.se och sammanställt av Tomas Johansson:

1757 Per Israelsson Käck var förste nybyggaren i Glommersträsk. Han kom ifrån Rönnbäcken och för att slippa gå ut i det Pommerska kriget insynade han ett jordbruk. Han livnärde sig i huvudsak på jakt och fiske.

1758 Näste nybyggare, Hans Jonsson, från Östanbäck, bosatte sig här.

1769 Mycket lång och svår vinter. På midsommarafton var det snöstorm.

1772 Vid midsommar i slutet av juni var det djup snö och isbetäckta myrar. Vägarna var ofarbara på grund av den djupa snön.

1775 Nämndeman Käck upphöjdes till länsman, trots att han ej kunde läsa eller skriva.

Den spännande fortsättningen följer och innehåller både stor glädje och ond bråd död…

Nu börjar vi!

Nu har vi bott i Glommersträsk http://www.glommers.se/ i snart fem månader - och vi har inte ångrat oss. Flytten från Stockholm till Glommersträsk med c:a 350 invånare är helt enkelt bland det bästa vi har gjort. Huset, som vi hittade på Blocket.se, är snart 110 år gammalt och byggdes som lanthandel 1898.

Efter det har det också funnits telefonstation, modemagasin och ABF-lokal i huset. På vinden ligger det fortfarande osålda hattar kvar sen trettiotalet!

Livet här är närmare naturen i lugnare tempo. Byn påminner om hur det var i kollektivhuset i Spånga de första åren. De flesta vi möter hejar och en del stannar för en liten pratstund.

Pia, Mats och Maja Sukeile har börjat i en liten teatercirkel i ABF, Pia och Ingalill har gått med i Sveriges Pensionärsförening i Glommersträsk och Pia har också börjat i vävgruppen - ett bra sätt att komma in i byns liv. Det finns massor av föreningar, föredrag och musik för den som har lust. I år har det hänt extra mycket eftersom byn firat 250 årsjubileum.

Och så har vi förverkligat vår "dröm" och öppnat Klockljungs Hage - en hantverksbutik med servering och galleri i den del av huset som från 30-talet och framåt var Glommersträsks modemagasin. http://www.arvidsjaur.se/sve/kommun/naringsliv-utveckling/info/ovrigt/KlockljungsHattar.asp med hemsidan http://www.klockljung.se/

(Mest populär är nog - det ska erkännas fast det svider i ett hembagarhjärta - vår härligt gräddiga mjukglass.)

Ibland åker vi till "stan", dvs Arvidsjaur som ligger 4 mil bort. Resan dit tar 40 min eftersom vi tar det lugnt och njuter av naturen med lite renar (för det mesta) och älgar (ibland). Just nu är det höstfärger som bara glöder.

I Arvidsjaur http://www.arvidsjaur.se/ har vi läkare, biograf, utsiktstorn, Konsum och flera andra roliga affärer, som har det mesta vi behöver.

Vill vi ändå till en större stad, så har vi Skellefteå bara 9 mil bort och Piteå som ligger 11 mil bort.

När vi går ut och går med Milda och Ruffa, så går vi bara över gatan och ner till skogsvägen 100 meter bort. Sedan är vi i skogen och kan gå sexkilometersslingan om vi vill.

Vi har hört och sett både sångsvan och trana. Dessa har nu flyttat söderut. Förra veckan plockade vi 10 liter lingon. Vi åker till toppstugan på Glommersberget och grillar ibland. Senast grillade vi dagen efter att det lär ha synts björn på berget (visste ni förresten att björnar visslar? Vissla aldrig tillbaka! Då vet man aldrig hur det går.)

I augusti startade Mats frilansbyrån Glommers Ordbod i augusti och ska skriva om "det mesta" om Norr- och Västerbotten, glommersordbod@hotmail.com . Uppdragsgivare så här långt har varit allt från Utbildningsradion och Lärarförbundets tidningar till Vi Bilägare och Hemmets
Veckotidning. Omväxling förnöjer!

Maja Sukeile fortsätter att göra digitala bilder http://www.sukeile.deviantart.com/ och Pia odlar pelagoner och knypplar. Ingalill tar långa promenader, löser korsord och ser mycket på fotboll på TV.

Det är om det här det lugna livet, som vi tänker berätta på vår blogg.

VÄLKOMNA TILL FAMILJEN KLOCKLJUNG!