Mjukkakor och troll

Dagen började suveränt bra.

Vid vägen ner mot bagarstugan satt en skylt att det var mjukkakebak på gång. Det var bara att hämta en hundring och gå ner och skaffa fyra påsar med mjukkakor, ett mellanting av tunnbröd och hönökaka eller hur man nu ska beskriva det. Jättegott och lagom hårt gräddat.

Snart måste vi helt enkelt boka bagarstugan. Bara man håller med egen ved, så lär det inte kosta något och jag har gjort upp med grannen att baka limpor åt henne mot lite vedklabbar. Bra byte, tycker jag,

Det egna morgonbaket till serveringen Klockljungs Hage gick inte lika bra. Häromdagen gjorde jag en läcker sockerkaka med kanel i och mandelflagor ovanpå och nu skulle jag göra om samma sak. Men den här gången fick formarna stå inne lite för länge och den mandel som skulle vara rostat fick snarare en touch av sot.

Fick därför tänka om snabbt och hastigt baka en sats med Odenbullar istället med kaffegrädde i degvätskan och en blandning av kardemumma och mandelmassa i fyllningen. Mycket gott!

Det tyckte också Åke Edström, dokumentärfilmaren som jag berättat om i ett tidigare inlägg. http://hem.passagen.se/filmdok/

Han kom till vår servering tillsammans med två systrar som hade bott i Hängengården, långt innan den blev hembygdsgård. Där hade de gått runt och berättat inför kameran i flera timmar om hur livet hade varit där förr.

Och de fortsatte att berätta när de kom till Klockljungs Hage. Bland annat berättade de om karlar i trakten med guldringar i öronen som de trodde var troll, när de var små. Och om knotiga gummor med minst lika knotiga fötter, som säkert också var troll.

Åke fortsatte att fråga dem om olika personligheter i trakten, bland annat om namnet på mannen som hjälpte till att tröska i trakten. Tröskan drevs med elektricitet och strömmen togs ner direkt från ledningen med hjälp av några sladdar. Det här var långt före all elsäkerhet.

Åke berättade också om att han intervjuat Sixten M, som är pappa till en av våra tidigare grannar i Bromsten och som också vuxit upp i Hängengården, fast i bagarstugan och inte samtidigt som systrarna. En och en halv timmas intervju hade han med Sixten och fem och en halv timme med hans bror Göran som var hembygdsforskare av rang.

Det är fantastiskt med alla dessa hängivna kulturbärare!

Nu ska vi ut och njuta av en stor och röd måne, samtidigt som vi går kvällspasset med hundarna.

Men visst är det konstigt: varför blir månar aldrig lika vackra på bild som de är i verkligheten?