Min Citroen är fantastisk

Det blev inget Haparanda. Meteorologerna lovade moln och regnskurar, mer ju längre norrut man kom. Så vi valde att stanna hemma och hålla butiken öppen - till glädje för de fikakunder som kom. Dessutom fick Pia sälja några virkade fjärilar som håller kvar sommaren, lite längre.

Vi siktar på Haparanda på måndag istället, så att Maja kan få de där sofforna som hon längtar efter.

Pia funderar på att starta stickkvällar en gång i veckan i Klockljungs Hage. Kanske onsdagar, för då ska jag öva med kyrkokören, som Pia anmälde mig till. Det känns lite konstigt för mig som inte är med i Svenska kyrkan, att börja sjunga hymner igen - men visst ser jag emot adventsgudstjänsten, det är bara att erkänna.

Skogspromenaden var lika vackert höstlig som vanligt. Hundarna höll på att få nackspärr av att hela tiden bevaka Pias jackficka, där hon brukar ha hundgodis. Fast idag var det Maja som var matförvaltare och hon höll inne med godiset tills sista raksträckan, nära bagarstugan. Hundarna var jättelyckliga men vi måste nästan lägga godiset framför nosen på dem, så skumögda börjar de bli.

Och de är fortfarande lika barnsligt glada när Maja leker med dem. Mildas roligaste lek är när Maja smyger bakifrån och klappad Milda på ryggen, magen eller ändan. Det är skönt med lättroade varelser. (Men det funkar inte lika bra på människor, säger de som prövat.)

Det känns också lugnare att gå i skogen, sedan vi läst att en björn vanligen märker av människor långt innan människor sett björnen - och ger sig därifrån. Står en björn på bakbenen, så är det för att den är nyfiken och vill ha bättre utsikt, inget annat.

Bra att veta, Linnéa, eller hur? När din Björn står på bakbenen, så är det bara för att han är nyfiken!

Javisst, ja - den fantastiska Citroenen. Jo, vi blev av med vårt bensintankslock vid något tillfälle och därför bad vi ägarinnan till Forsgrens AB i Abborrträsk där vi köpt bilen att droppa ett bensinlock i brevlådan. Vilket hon hade gjort på hemvägen idag, eftersom hon bor i Glommers (Forsgrens AB är Guds gåva till alla Citroenägare i trakten - rekommenderas verkligen).


Men när vi skulle öppna luckan till tanken, så gick den inte att öppna. Både Pia och jag försökte länge - med både lock, pock och våld förstärkta med en skruvmejsel - att öppna luckan. Men den satt fast. Ända tills jag öppnade dörren för att hämta instruktionsboken - då gick luckan upp hur lätt som helst! För att öppna den måste man helt enkelt ha upplåst bil.


SMART! Och snopet, alla tjuvtankare. Don´t mess with my Citroen!