Tremänningar och historia

Idag var det en bra söndag med entusiastiska kunder i Klockljungs Hage. En del kom ända från Norsjö men med rötterna i Glommers och var avlägset släktingar med andra som hade varit där strax före.

Det är så häftigt med alla dessa människor som på något sätt antingen verkar vara barndomskamrater eller släktingar med varandra. Där, i Stockholm, var det nog att hålla reda på sysslingar och kusiner. Men här är det vanligt att man är tremänning. Och för alla som inte vet vad det är säger nätlexikonet Wikipedia följande - och för säkerhets skull tar jag med några led till:

Tremänning (fsv. Þræmænningr), dial., släkting i tredje led, alltså barn till kusiner och deras inbördes relation. Samma släktskapsförhållande som nästkusin etc.

"Andrakusin" är samma som tremänning, används i främst Tornedalen. Vidare används även "tredjekusin" i nästa led och "förstakusin" för kusin i första led.


Tremänningarnas barn blir fyrmänningar.

Fyrmänningarnas barn blir femmänningar och nu börjar det bli svårt att hålla ordning på släkten.

"Och nu börjar det bli svårt att hålla ordning på..." Jojo.

För några månader träffade jag förresten grannens syster som var på besök. Systern, som hette Eivor, var uppväxt i Grundträsk men bodde nu i Stockholm.

Efter lite kringprat, då hon bland annat nämnde att hon var rektor och jag sa "Vilket sammanträffande, jag skriver ju i en tidning för rektorer!", så kom vi på att jag faktiskt hade intervjuat henne för bra många år sedan i en artikel som handlade om mentorskap! Fast då jobbade hon i Sundbyberg - för övrigt ganska nära den plats, där jag bodde mina första sju år!

Och i går kom en kvinna och fikade som visade sig vara mamma till den fotograf som jag anlitade för mitt allra första reportage som fast anställd journalist 1987! Ingenting förvånar.

Så är det med Glommersträsk - det är som världens centrum! Fler exempel för att bevisa denna tes kommer.

Nu till dagens historielektion om Glommers genom tiderna, del 2, hämtad från den oumbärliga webbsidan http://www.glommers.se/ och sammanställd av Tomas Johansson:

1824 Det s.k. arsenikmordet i Glommersträsk (vi kommer säkert att återkomma till denna bygdens mörkaste hemlighet
1828 Byn får Gästgiveri som bedrivs fram till år 1933.
1830 Båda träsken dikades ut och man fick 83 ha ängsmark. Nu är ungefär 100 personer bosatta i byn.
1840 Byns första såg och kvarn i Glommersbäcken togs i drift.
1843 Första året man bedrev skolundervisning i Hängengården.
1851 Det ordnades fast Folkskola i byn.
1866 Folkskolan har 25 elever och Missionsskolan 20-30 barn.
1866-68 Storsvag åren. Nödår då skördarna slog fel och man tvingades äta allt som gick att äta tex. barkbröd. 1867 var absolut värsta året.
1870 Skogsavverkningarna tog fart.
1871Läraren J P Högberg startade poststation med ordnad postgång i byn.
1877 En vattendriven såg byggdes i Petikån. Togs i drift året efter.
1881 En kvarn byggdes i anslutning till sågen.
1882 Först nu blev vägen till Arvidsjaur färdigbyggd.
1889 Det är nu 53 bostadshus i byn.
1890 Laga skifte. Stambanan drogs förbi Jörn.
1891 Glommersträsk kapell invigdes. (uppfördes i nuvarande Minneslunden)
1891-96 Militärvägen mellan Boden och Östersund drogs förbi byn.
1893 En spånhyvel byggdes i Petikån.
1895 Första folkskolan byggdes. Den hade 3 klassrum, kapprum, korridor och en mindre lägenhet på vardera gaveln.


Egentligen borde vi ha berättat om konstföreningens höstvernissage, också, där Pia hade med en knypplad fjäril och Maja en tovad pappadocka - men det tar vi imorgon.